023 (3)

Det vanligaste materialet for allo plagg var ylle. Det kunde vara av inhcmsk produktion, sa som de monstrade kamgarnstygerna och de hart valkade tygerna av Loden-Meltontyp. Det^-kunde vara importerat fran sa f jćirran Ićinder som Syrien, sa som vissa av de f ina, svarta kam-garnstyger med glansig yta som har pStraffats i Birka.

Linne anvandes for slitstarka ytterplagg som rustjackor eller for tunna underklader som skjortor. De slaviska folken var kanda for att bdra blekta vita linnetunikor, sa det dr en god gissning att de rusiska vikingarna gjorde likadant.

Siden var dyrt och svart att fa tag pa, eftersom det harstammade fran det bysantinska riket, Italien och de arabiska rikena. Trots en hog kośtnad var det inte ovanligt att det bars. Gavor bestaende av mangfargade, metalltradsinvavda sidenbrokader anvandes som diplomatiska hjdlpmedel.vid det bysantinska hovet, sarskilt till lojala och segerrika soldater och legoknektar. Kallorna visar tydligt att siden var en viktig handelsvara, och man har hittat utsmyckning i brokad pa gravklader till valbargade rusiska bonder.

Aven sa har tidigt var den textila irtdustrin gammal och forfinad. Monstrade mantlar, bade fargade och vavda, kantade med brickvavda band, dar 90-120 brickor har anvants, har hittats i danska mossar.

Dessa har daterats till omkring 400-talet. Man handlade med exotiska tyger over hela den kanda vćrlden, och nar man inte handlade med ftirdiga tyger sa gjorde man det med f ibrer, ftirgamnen och betamnen istallet. Aven om snittet pa kladerna var enkelt sa var nodvandigtvis inte textilierna sjalva det. Avsaknaden av strykjarn, och for det mesta av foder, tillsammans med anvandandet av ylletyger som latt f ransade sig, ledde till att mycket tid lades ned pa konstruktion och utforande av sommar pa plaggets insida.

Det rader en popular fórestallning att datidens ylletyger var gramurriga och begransade i fargrikedom. Fynd av tyger och fargningsrester visar daremot p^ det motsatta forhallandet, att starka, djupa och varierande farger var tillgangliga for vikingarna, om an dyrt. Anvandandet av kejserlig purpurfarg var reglerat i lag, men denna sarskilda farg var bara erj nyans av purpur. Purpurfargat tyg var populart och lattillgangligt. Det kunde f ramstallas med lav, bar eller fargas med krapp och vejde efter vartannat. Krapp gav djupa roda farger; kermes gav scharlakansrott; fargreseda eller fargginst en gul farg sa stark att den ser ut att vara sjaMysande; vejde bla nyanser fran mork indigo till Ijust plommon.

Genom att kombinera dessa kunde skickliga fargare astadkomma nastan vilken farg som helst - mot ratt pris. Att bdra ofargat tyg var ett tecken pS tjanande stallning.

21